8 Veckan Efter Trefaldighet - Onsdag

han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar,

(Ps. 103: 3).

Besinna nu, att de kristnas väsen är delat i två delar: deras innersta väsen, som är tron, och det yttre, som är köttet. Ser man nu en kristen från trons sida, så är han helt och hållet ren, ty Guds ord har inget orent med sig, och när det kommer in i ett hjärta, som hänger vid ordet, så måste ordet också göra hjärtat alldeles rent. Därför är i tron allt fullkomligt.

Därför är vi kungar och präster och Guds folk. Men eftersom tron befinner sig i köttet, och vi ännu lever på jorden, så känner vi stundom onda böjelser så som otålighet, dödsfruktan o. s. v.

Allt detta hör till den gamla människans brister och fel, för tron har inte fullständigt trängt igenom, har inte fått fullkomligt välde över köttet.

Detta kan du förstå genom liknelsen i evangeliet (Luk. 10) om mannen, som for från Jerusalem till Jeriko och föll i rövarens händer, vilka slog honom och lät honom ligga halvdöd, men som samariten där efter tog sig an, förband hans sår, skötte honom och lät honom få vård. Du ser, att denne man, sedan han fått vård, nu inte mer är dödssjuk utan är säker om att få leva, men att det fattas honom, att han ännu inte är helt återställd.

Livet är där, men hälsan har han inte fullkomligt återfått, utan han är ännu under läkarvård, och måste alltjämt låta sig botas. Så har vi Herren Kristus helt och fullt, och vi är vissa om det eviga livet, ändå har vi inte ännu full hälsa, ännu finns där kvar i vårt kött något av den gamle Adam.

8 Veckan Efter Trefaldighet - Måndag

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.

(1 Petr. 1: 3-4).

Eftersom vi är här på jorden, måste vi leva i hoppet. För även om vi är vissa om att vi genom tron har alla Guds gåvor (för tron har förvisso med sig den nya födelsen, barnaskapet och arvet) så ser du ännu inte detta. Därför befinner det sig ännu i hoppet och är i någon mån dolt, så att vi inte ser det med ögonen. Det är detta aposteln kallar ”ett levande hopp”.

Vi väntar, säger han, det dyrbara arvet i det hopp, som vi genom tron har kommit till. För så följer det ena på det andra: på ordet följer tron, av tron kommer den nya födelsen, genom den nya födelsen träder vi in i hoppet, så att vi väntar på det goda vi hoppas på att få och är säkra på det.

Är du en kristen, och väntar du arvet eller saligheten, så måste du endast hålla dig till detta och förakta allt som är på jorden och bekänna, att all världslig förnuftsvishet och helighet ingenting är. Detta kan världen inte med, därför måste du räkna med och finna dig i, att man fördömer och förföljer dig. På detta sätt sammanfogar S: t Petrus tron, hoppet och det heliga korset med varandra, för på det ena följer det andra.

8 Söndagen efter Trefaldighet.

..medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och

Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

(Tit. 2: 13).

Genom evangelium har vi kommit till den skatt, som inte är gods och guld, inte makt och ära, inte denna världens lust och fröjd, ja, inte ens detta livet här på jorden, utan ett hopp, ett levande, saligt hopp, som ska till kropp och själ göra oss levande och saliga, för evigt och fullkomligt.

Till denna skatt är vi genom evangelium kallade, och till den skatten är vi döpta. Låt oss därför förhålla oss så till det timliga livet, att vi i tankarna är beredda att lämna det bakom oss och sträcka oss efter detta saliga hopp så som vårt mål, ”den segerlön, som hålls framför oss genom Guds kallelse ovan ifrån i Kristus Jesus”, att vi jagar efter detta mål och ständigt väntar på det.

Hur länge skall vi vänta på uppfyllelsen av detta hopp? Ska det alltjämt endast bli ett hopp för oss, och ska det inte bli något mer än detta? Nej, säger aposteln, vårt saliga hopp ska inte alltid för oss endast förbli ett hopp utan ska till sist komma att uppenbaras, så att vi inte mer behöver hoppas och vänta, utan vad vi nu tror och hoppas ska fullbordas och uppenbaras på oss, och vi ska komma till full och trygg besittning av vad vi nu väntar. Under tiden måste vi vänta på det saliga hoppet, till dess att det uppenbaras och fullbordas.

 

Denna Söndags predikan ur M. Luthers "Huspostilla":

http://www.logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/8_son_e_tref.htm

7 Veckan Efter Trefaldighet - Fredag

Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet.

(Neh. 8: 10).

 Se, hur modig och trofast den mannen är. Vem har givit honom ett sådant tappert och trotsigt mod? Varifrån har han det? Endast från Frälsaren. Och ju mer man vill driva oss ifrån Honom, dess mer håller vi oss fast vid Honom. Ju mer man tillfogar oss skada, olycka och lidande, dess mer ska vi fröjda oss, ty denna fröjd är evig. Och ju mer man försöker att rycka oss där ifrån, desto större ska bara fröjden bli.

Nu kan någon säga: ”Kan man också avfalla och förlora denna glädje?”. Ja, och så snart vi faller, är den eviga pinan för handen, varifrån Gud ändå räddar de sina, eftersom pinan efter sin art är evig. Så varar också fröjden för evigt. Men visserligen kan den ene eller den andre för sin personliga del avfalla och förlora glädjen, eftersom vi är här på jorden.

Detta ska ni förstå på detta sätt: ”Kristus är min Frälsare; när jag tror och inser detta, är det mig en evig fröjd, om jag förblir vid detta. Men när Kristus kommer bort från mitt hjärta och samvete, så är också glädjen borta. Nåden förblir vad den är, men samvetet kan förvisso falla. Detta säger jag, för att det inte ska bli er till anstöt, när flera av er avfaller från evangelium och förnekar Kristus. För där Kristus ska vara, där är också korset och förföljelsen inte långt borta”.

Men jag fruktar för, att vi varken har fröjden eller korset, då vi så föga tar evangeliet till oss på fullt allvar. Vi blir alltjämt kvar i vårt gamla väsen och föraktar därmed evangeliets dyra, kostbara skatt.

1 Veckan Efter Påsk - Måndag

Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. (Joh. 3:5).

Tro inte, att du skall komma in i Guds rike, utan att du först blir född av vatten och Ande. Det är ett väldigt ord, rakt på sak, att vi måste födas en andra gång, det är, att vi måste komma från födelsen i synd till födelsen i rättfärdighet. Annars ska vi aldrig någonsin komma in i himmelriket.

På denna födelse i rättfärdighet ska goda gärningar följa. Detta talar Herren Kristus mycket om med Nikodemus, men han kan inte förstå det. Det kan inte heller förstås, med mindre än att man erfarit det och genomgått den andliga födelsen.

1 Veckan Efter Påsk - Söndag

1 veckan efter påsk - Söndag

Födda på nytt

 

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.

I sin stora barmhärtighet har Han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda

fött oss på nytt till ett levande hopp.

(1 Pet. 1:3)

Hur eller genom vad har nu denna pånyttfödelse skett? "Genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda", säger Petrus. Som om han ville säga: "Gud Fadern, har fött oss på nytt, inte genom en förgänglig utan genom en oförgänglig säd, nämligen genom sanningens ord, som är en Guds kraft, som pånyttföder, levandegör och saliggör alla som tror det". Vad är då detta för ett ord? Just det ord som predikas bland er om Jesus Kristus, att Han har dött för era synder och för hela världens synder och åter uppstått på tredje dagen, för att Han genom Sin uppståndelse skulle bringa oss rättfärdighet, liv och salighet.

Den som nu tror denna predikan, alltså tror, att Kristus honom tillgodo har dött och uppstått, på honom har Kristi uppståndelse bevisat Sin kraft, och han blir därigenom född på nytt, alltså nyskapad efter Guds avbild, han får den helige Ande, lär känna Guds nådiga vilja, får hjärta, sinne, mod, vilja och tankar, som ingen verkhelig eller skrymtare har, nämligen av sådan art att han tror, att han inte genom lagens gärningar, ännu mindre genom sin egen rättfärdighet utan genom Kristi lidande och uppståndelse blir rättfärdig och salig. Detta är en rätt apostolisk predikan.

 

Denna Söndags predikan ur Luthers "Huspostilla":

 

http://www.logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/1_son_e_pask.htm

Påskveckan - Onsdag

”Men om Kristus inte har uppstått,

då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder”.

(1 Kor 15:17)

Håll det för alldeles sant, att Kristus har tagit på sig din död och synd. Därmed är uppståndelsens verk skänkt åt mig, dig och alla kristtrogna människor. Gör jag inte detta bruk av Kristi uppståndelse, så vanärar jag min Herre Kristus, då jag låter Hans triumf och seger vara utan kraft och verkan. Det skall inte vara en maktlös seger, Han vill sannerligen uträtta allt för mig, så att jag i alla anfäktelser, vid allt försyndande och i all förskräckelse inte ser något annat än Kristi fröjdfulla uppståndelse.

Den som kan inprägla denna seger i sitt hjärta, han är redan salig. Den som inte har Långfredagen och Påskdagen, han har ingen god dag på hela året. Det vill säga: Den som inte tror, att Kristus har lidit för honom och är uppstånden, är det ute med. För vi kallas också kristna, därför att vi kan se på Kristus och säga: Käre Herre, Du har tagit min synd på dig, Du har blivit Martinus, Petrus och Paulus och har sålunda söndertrampat och uppslukat min synd, hos Dig ska och vill jag alltså söka min synd, och dit hänvisar du mig också. På Långfredagen ser jag väl ännu min synd, men på Påskdagen ser jag en ny människa och en helt ny verklighet, då ser man ingen synd mer. Detta allt har Du gett åt mig, och Du har sagt, att Du övervunnit min synd, min död och djävulen.